Jag skulle inte utnämna mig själv till årets bloggare 2016 kan vi väl börja med att konstatera;) Jag tror inte någon annan hade gjort det heller när ni inser att detta är årets första! Jag hoppas att ni som följer mig har koll på min facebooksida som är lite mer uppdaterad!

Jag skulle vilja börja med att säga ett stort stort tack till er mina fantastiska sponsorer som hänger i och vill vara med och stötta mig! Utan er hade jag verkligen aldrig kunnat göra det jag håller på med och jag kommer alltid vara er evigt tacksam för detta! Jag har säkert sagt det en massa gånger förut men för mig finns det inte tillräckligt många då ni gör min resa möjlig:D Jag är så glad att ni finns där både i med och motgång. Och jag kan inte annat att säga än att det har vart ganska mkt motgång ett tag, det har vart och är kämpigt men jag vet att jag kommer att komma ur starkare, det är i motvind draken lyfter:) Därför är jag extra glad till er som ALLTID finns med och stöttar, det betyder allt för mig!

Årets tävlingar är slut för i år, det enda som återstår är kvalet! Jag har funderat under en längre tid om jag ens ska åka och kvala men bestämde mig för att det är givetvis att jag ska göra det:D Så december blir återigen fylld med ett förkval och ett slutkval, det betyder att jag har en lite lugnare period framför mig nu och det ser jag fram emot! Sammanfattningsvis har 2016 varit ett tufft år, jag hade grymt mycket energi in i året trots förra årets tappade LET-kort och såg verkligen fram emot ett år till på Access (undertouren). Men när väl tävlingarna började krypa sig på var det mkt jobbiga känslor som infann sig och de första månaderna var faktiskt allt annat än roligt när jag väl befann mig på tävling! Det va väldigt jobbigt att känna att det som jag tycker är roligast i världen inte alls är roligt och det har fällts många tårar! Det handlar inte om motivationsbrist utan mer om att själva tävlingsmomentet har blivit mer ångestfyllt än roligt och då förstår ni nog själva att det är svårt att prestera. När en gräns va nådd var jag tvungen att börja om från början och efter det har verkligen glädjen kommit tillbaka mer och mer, dock med några bakslag men sista delen av säsongen har varit riktigt bra på detta plan och jag är väldigt stolt över den resa jag har gjort med mig själv under året. Resultaten finns inte där riktigt än men det är inte heller det som har varit fokus senaste månaderna. Samtidigt som jag inte ska glömma att nämna att rent tekniskt och fysiskt har jag blivit än väldigt mycket bättre golfare än var jag va för två år sedan, älskar att se när träningen ger resultat! I år har det inte varit några score och tävlingsresultat utan resultat på andra plan, dessa är oxå viktiga för att de andra resultaten en dag ska komma igen!:)

Den 6e december drar jag till Marocko igen! Jag ser fram emot att få göra kvalresan en gång till då det alltid är väldigt speciellt men roligt! Senast jag spelade både förkval och slutkval va mitt absolut första år jag kvalade, 2013, inte så längesen egentligen kan man tycka. Men oj vad det har hänt grejer med mig, mina erfrenheter och min golf sen jag var i Marocko för första gången för tre år sedan! Det känns som en evighet sen men jag är väldigt stolt över den resan jag har gjort sen jag första gången satte mig på planet mot Marocko för ett av mina första större spännande golfäventyr. Det har blivit många stora äventyr sen dess och jag ser fram emot ännu fler! Jag är beredd att fortsätta kämpa, tuffa perider kommer och går, det är endel av resan, en resa fylld med glädje, frustration, ilska, hopp, förtvivlan, ångest, vilja, envishet, tårar, svett och magiska upplevelser från alla dess olika kontinenter!

Jag hoppas att ni fortsätter att följa mig och min resa!!